Min första skapelse ...
- Susse Svensson
- 4 feb. 2017
- 3 min läsning
2010 jobbade jag på ett litet konferenscenter utanför Karlskrona, Trantorp Fest&Konferens. Världens bästa chef, Helene Jephson, och jag som enda anställd, skulle ordna "Bröllop all inclusive" med tillhörande tårtor. Helene bakade tårtorna men beställde färdiga lock, rosor, blad och ett monogram med parets initialer. Då jag alltid stod för det dekorativa i allt vi gjorde, fick jag äran att montera tårtorna. När jag fick se marsipanskapelserna blev jag nästan ledsen. Det var inget skapat med kärlek, så att säga, och inget jag hade velat presentera varken på deras eller mitt eget bröllop. Men det var bara att göra det bästa av det hela. "Det måste gå att lära sig det där", tänkte jag.
Ändå dröjde det till våren igen, då vi skulle ha ett nytt bröllop, men där en av gästerna skulle göra tårtan. Hon kom in med en skapelse som bara var WOW! Bottnar i olika höjder, sneda och vinda, såg ut som en hatt ur Harry Potter. Svart, lila och silverfärger men hon hade ett elände för sockerpastan smälte med grädden hela tiden.
När vi går omkring i köket och stökar, berättar Helene att hennes dotter ska gifta sig. Festen ska vara i ladan på gården och hon vill att jag tar hand om logistiken av mat och servering. Så säger hon samtidigt att hon skulle önska hon visste någon som kunde göra en speciell tårta till dottern, med den gamla hästdroskan, som fortfarande stod på gården, som modell. DÄR tog det fart! Jag skulle göra den tårtan!
Nu kan man ju tycka att det vore väldigt dumt att ge sig på en sådan utmaning, första gången man ska göra något nytt. Men sådan är jag. Varför börja krypa när man kan gå?
Jag har sagt det innan, men där öppnade sig en helt ny värld. Jag hade ingen aning om att det fanns något som hette sockerkonst och alla dessa magiska sidor, från England, USA, Australien, med tårtskapelser som tog andan ur mig. Det där vill jag göra! Jag modellerade rosor, för jag kunde inte glömma bröllopstårtorna från tidigare. Helene fick se och godkänna! Hon blev min största supporter och det är jag henne evigt TACKSAM för! Jag fotograferade hästdroskan, åkte hem och gjorde en första modell i kakform, modellerade och donade och så fick Helene se även den. Nu började hon se att det kanske kunde bli verklighet med tårtan.
Bröllopet kom med mat och festligheter. Det var en stor ära för mig att få ta hand om all service runt omkring. Jag är drillad i dukning, servering och allt man kan tänka sig, av den bästa läraren - Helene Jephson! Jag har även lärt mig bygga upp en dukning av en kille som jobbat med detta på Nobelfesten. En parentes, men ändå.
Det fanns andra tårtor som skulle fram på festen, men jag smög fram min skapelse, i skydd av mörkret i ladan. När vi tände de levande ljusen runt bordet, Anna och Jimmy kommer fram, så stiger jublet! Hon blir så glad! Vilken känsla att få förmedla något sådant, med en tårta!
Det var ingen som vågade skära i den, brudparet sparade den till sig själva, dagen efter! Så roligt!
Jag har utvecklats enormt sedan dess, men för att vara den första, utan att ha kunnat något innan, så är jag ganska stolt själv.
Jag har sedan fått göra båda deras barns doptårtor! Jätteroligt!
Comentarios