Inte BARA en tårta ...

Det finns tårtor och det finns tårtor. Varför jag snöade in på tårtor, vet jag inte exakt, men det var i den formen det hela började. Jag halkade in på ett bananskal ... i stort sett. Det var en helt ny värld som öppnade sig och jag upptäckte att jag faktiskt kunde skapa/modellera med händerna - vilket jag övertygat mig själv om att det kunde jag inte!

Först var det ju utmaningen att lära sig hur man faktiskt gjorde en ros, så att den såg riktigt ut, jag slukade allt jag kom över och testade, med imponerande resultat. När jag sedan såg människors reaktioner över tårtornas utseende, smaker och konsistenser, då blev det en fantastisk upplevelse även för mig. Ingen fick röra en tårta utan att de först tagit foto på den! Kan man ge en ätbar upplevelse som talar till alla sinnen? Ja, uppenbarligen!

Jag har tecknat, målat, textat kalligrafi, kladdat i skolböcker, papper och vid telefonsamtal i hela mitt liv och älskar varje sekund av det. Var gång jag kommer in i en bokhandel / pappershandel dras jag till hyllorna med pennor och papper. Det är som en osynlig kraft, jag glömmer allt annat.

Jag blev dock övertalad att "skaffa ett riktigt jobb istället". Den enda som stöttade mig var min fina morfar Ivar. När jag konfirmerades gav han mig ett vackert teckningsblock i brunt läder, med penna och lock som man "fällde upp" för att komma på de blanka vita sidorna. Där stod skrivet "Fortsätt alltid teckna och måla, Susanne. Lycka till i livet". Det var hans hälsning till mig då. Jag önskar jag hade vågat tro på det och mig själv då, men det blev en gymnasieutbildning till kontorist istället. En stor protest mot en far, som drömde om att åtminstone den yngsta skulle gå i hans fotspår och blir ingenjör. Näpp!

004